Då var jag här igen. För att jag inte mår så bra. Visst är det lustigt, att när man inte mår 100 så har man ett behov av att få tala om det, man känner att man har något att säga, men när man mår bra, då är man tyst.
Har för tredje eller fjärde veckan i rad bråkat med honom. Eller ja, det är ju mest jag som bråkar. Han stänger av. Svarar inte, bara, tystnad. Jag har ju ett sånt jävla temperament. Jag blir lätt irriterad över småsaker, och uttrycket mig då oftast bittert eller surt. Och jag hatar mig själv för det. Så otroligt mycket. VARFÖR kan jag inte kontrollera mitt humör? VARFÖR kan jag inte tänka längre än just den minuten? VARFÖR?
Nu ska jag återgå till att tänka. Det jag gör bäst.
